Läs Mer
En ”vårdnadstvist” betecknas hos domstolar som en tvist ”angående vårdnad m.m.” Tvisten uppkommer när föräldrar inte kan enas om vem av föräldrarna skall ha vårdnaden om föräldrarnas gemensamma barn. ”M.m.” står för barnets boende och umgänge vilket också brukar ingå i samt betecknas som ”vårdnadstvist”.
Alltså, man kan tvista om vårdnaden, boendet och umgänget och det är viktigt att veta att det ena inte utesluter det andra. Vi kan således tänka oss väldigt många olika kombinationer. Vårdnaden kan vara gemensam och barnet kan bo enbart hos en förälder och ha umgänge med den andra föräldern. Vårdnaden kan vara ensam och barnet kan bo hos den föräldern som har ensam vårdnad samt ha umgänge med den andra föräldern. Vårdnaden kan vara gemensam och barnet kan bo växelvis hos båda sina föräldrar. Det kan också vara så att vårdnaden kan vara ensam men att parterna ändå är överens om att det skall vara växelvist boende, trots att detta är ytterst ovanligt.
En sak som särskilt utmärker vårdnadstvister är att de är dynamiska processer. I vårdnadstvister, har vi ingen ”avslutad” situation utan allt som hände igår, händer nu och kan tänkas hända imorgon spelar roll och kan komma att läggas till grund för domstolens bedömning. Detta gör att det ställs mycket högt krav både på ombud och föräldrar att agera korrekt och i enlighet med barnens bästa. Detta i sig är inte särskilt anmärkningsvärt eftersom det man tvistar om är ett eller flera liv. Man tvistar om människor och familjemedlemmar. Man tvistar således om barnens och familjens framtid. Familjens struktur avgörs av vilka personer som ingår i familjen samt relationerna mellan familjemedlemmar. Familjemedlemmar förändras och de är inte likadana vid olika tidpunkter i livet. Vi alla förändras såväl känslomässigt, intellektuellt som fysiologiskt. När vi förändras, förändras också vår egen påverkan på vår omgivning och övriga familjemedlemmar.
En rättsprocess i domstolen påbörjas ofta efter att en part har informerat motparten om detta, samt undersökt möjligheter till en eventuell förlikning. Detta sker oftast via ett brev. Notera att motparten behöver en skälig tid för att hitta ett eget ombud och svara på brevet vilket oftast är 1-2 veckor.
Tingsrättens handläggning inleds när någon av barnets föräldrar lämnar in en skriftlig ansökan om stämning. En ansökan om stämning, eller en ”stämningsansökan” är en skrift som skickas till domstolen där föräldern själv eller via sin jurist förklarar för tingsrätten vad det är hen vill, varför hen vill det samt varför skall domstolen fatta beslut i enlighet med hens inställning.
I en stämning som rör en vårdnadstvist, är det brukligt att framställa yrkanden ”interimistiskt”. Detta innebär att man vill att domstolen omgående skall besluta om ändring av vårdnaden, barnens boende eller umgänge, alltså innan målet slutligt avgörs. För att man skall kunna vinna framgång med ett sådant yrkande krävs det att det föreligger en ”akut situation” det vill säga att det är nödvändigt att tingsrätten fattar sitt beslut ”omgående”.
Efter att stämningen har kommit in tingsrätten, skickas stämningen till motparten som får två veckor från den dagen som den har tagit del av stämningen, att svara på stämningen. Den skrift som motparten skall inkomma med, kallas för svaromål.
I ett svaromål anges den andra partens inställning till det som anförs och yrkas i stämningen. Man kan antigen bestrida eller så kan man medge yrkandena delvis eller i sin helhet beroende på vad som yrkas.
I de flesta fall begär domstolen så kallade ”snabbupplysningar” från familjerätten. Snabbupplysningar innehåller information om båda parter gällande vilka kontakter de har haft med socialtjänsten men även en sammanfattning av ett samtal mellan varje part och socialtjänsten, gällande den aktuella vårdnadstvisten. I vissa fall hörs även barnen.
Den första träffen mellan parterna som sker på domstolen kallas för muntlig förberedelse. Syftet med muntlig förberedelse är att se vad som är tvistigt mellan parterna, vad som måste bevisas, om det finns förutsättningar för en överenskommelse samt hur man skall göra med målets fortsatta handläggning.
Domaren kan ofta föreslå att parterna går på samarbetssamtal hos familjerätten. Dessa samtal sker med en eller två socialsekreterare närvarande, som försöker hjälpa parterna att lyssna på varandra och ta hänsyn till varandras åsikter, men även att hitta en eventuell överenskommelse.
Vid den muntliga förberedelsen kan det diskuteras huruvida det finns behov av en utredning. Ofta har parterna olika uppfattningar om det mesta och ord står mot ord. Då blir det svårt för tingsrätten att veta hur verkligheten ser ut. Därför är det oftast lämpligt att det förordnas om en utredning rörande vårdnad, boende och umgänge. Notera att dessa utredningar utgör bevismaterialet och åberopas oftast som bevisning i målet. Domstolen behöver dock inte följa socialtjänstens rekommendation som oftast framgår av utredningar, utan det görs en bevisvärdering av all bevisning som parterna har åberopat. Dessa utredningar är dock viktiga och domstolen tar oftast stor hänsyn till utredningarnas innehåll.
Efter att en eventuell utredning är klar och det inte längre finns några förutsättningar för överenskommelse, brukar domstolen boka tid för en huvudförhandling samt förelägga parter att inkomma med en samlad bevisuppgift. Huvudförhandlingen kan dock bokas så klart innan utredningen är klar.
I ”bevisuppgiften” som utgör en skrift i vilken parterna åberopar sin bevisning skall det anges ett bevistema, det vill säga vad det är man vill bevisa med varje specifik bevisning samt ett förhörstema i fall det rör sig om ett förhör, det vill säga vad ett vittne eller parterna kommer att höras om. Det är därför oerhört viktigt att vittnena väljs med omsorg, eftersom bara det som är relevant för målet kommer att tas i beaktande. Efter att båda parter har inkommit med sin bevisning är målet redo för en huvudförhandling.
Efter att en huvudförhandling är klar, är det dags för domstolen att skriva en dom vilket oftast sker 2-3 veckor efter huvudförhandlingen. Därefter får man oftast 3 veckor på sig att överklaga domen till hovrätten. För att hovrätten skall handlägga målet krävs sedan den 1 november 2008 ett prövningstillstånd. Tiden räknas från den dagen man har tagit del av domen. Om domen inte överklagas inom den tiden, har ”domen vunnit laga kraft” vilket innebär att domen står fast.
Processen i hovrätten liknar processen i tingsrätten. Om någon av parterna är missnöjd med hovrättens avgörande finns det möjlighet att överklaga till Högsta Domstolen (HD). Det skall dock noteras att det är oerhört svårt att få ett prövningstillstånd hos HD. Anledningen är att HD tar enbart fall som har ett prejudikatvärde, det vill säga, fall som är intressanta ur rättsutvecklingens synpunkt samt om det finns behov av att tolka en vis rättsregel eller situation. Högsta domstolens huvuduppgift är således inte att rätta till felaktiga domar utan att skapa vägledande avgöranden.